Månadsarkiv: mars 2015

Döden bakom avatarerna

Min mormor är född och uppväxt på Möja i Stockholms norra skärgård. Hennes mor rodde in med strömming till stan, runt fem mil enkel resa. Drunkningsdöden var alltid påtagligt närvarande. Simkunnigheten bland de äldre på den tiden var inte stor och en släkting drunknade under en fisketur och återfanns aldrig. Men folk drunknar än i dag.

 

Selfie på Schweizerbadet.Av någon helt outgrundlig anledning har folk drunknat på platser där jag tagitnågra av mina avatarbilder. Bilden ovan togs t.ex. ett drygt år innan en tonåring drunknade på platsen. Jag har själv försökt mig på dumdristiga försök att simma över viken här Schweizerbadet i Dalarö som ung. John Ajvide Lindqvists böcker, som jag läst, berör ofta drunkningsdöden och Stockholms skärgård.

Lika glad över att de finns blir man lika deppig över när de dyker upp – ambulans- och räddningshelikoptern.

Räddningshelikpter

Jag i Nynäshamn

Bilden ovan från Nynäshamn med Bedarön i bakgrunden, platsen för ännu ett dödsfall i drunkning. Den här gången såg jag det i SVT:s Veckans brott. 


Det här är inlägg nr: 21 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med!

Blogg 100-logotyp

 

Rolls-Royce – myten, maskinen, verkligheten

När jag var barn var Rolls-Royce den häftigaste bilen som fanns. Ingen visste hur stark eller hur snabb den var, bara att det var jättemycket av allt. Alla mina vänner var övertygade om att fri service ingick i ägandet och att en serviceman flögs in vid behov och och reparerade Rollsen, var man än befann sig på jorden. Inte för att den någonsin skulle gå sönder för alla visste ju att ingenjörerna på fabriken i Goodwood t.o.m. lade sig i bagageluckan under färd för att lokalisera missljud. Det senaste är f.ö. helt sant. Så jobbade de många bilfabrikanter.

Snacka om att britterna var bra på ”brand marketing” på den tiden. Visst var det en fantastisk bekväm bil, mycket beroende på luftfjädingen tillverkad på licens från Citroen men någon batmobile var det inte. Drygt två ton tung och med en effekt på runt 200 hk var den snabb som en samtida Volvo 142. Växellådan (automat) från GM delade den med många amerikanska bilar. Rostade gjorde de också.

Rolls-Royce Corniche Convertible

Vi kände till märkets historia och grundarna Charles Rolls and Henry Royce. Vi visste också att logotypen ändrats från ett rött och ett svart R till två svarta när Henry Royce dog men det var visst också en myt. I själva verkat ska kundklagomål ha legat bakom färgbytet.


 Eleanor Velasco Thornton. Kylarprydnadens förebild.

Kylarprydnaden, ”Spirit of ecstacy”, den flygande damen är modellerad efter motoristen  Eleanor Velasco Thornton. En av många fördelar som företaget fick efter BMW:s köp 1998 var en ny gjutform till kylarprydnaden. Den gamla var illa sliten och en ny mer detaljerad togs fram mha. den senaste tekniken genom att studera bilder av Thornton.

Rolls-Royce Corniche Convertible

Corniche Convertible-modellen på bilderna fotograferade jag vid Årstaviken i Stockholm, en rätt vacker bil som i dag väcker mitt habegär lika mycket som ett skavsår. Den ska ha marknadsförts som ”The Silver Shadow Mulliner Park Ward two door fixed head coupé & drop head coupé”, där Mulliner Park Ward var Rolls-Royces fabrik för specialkarosser.

Märket kan inte utan överdrift beskrivas som ”power, prestige & peeled cows”. Apropå skalade kor sägs svenska hudar har mindre skador efter insektsbett och därför vara extra populära som bilklädsel.

Svensk nötkreaturSE 1163 - nötkreatur hemmahörande i Ågesta. Snart under rumpan på Brian Johnson/Beckham/50 cent/Wall-Enberg/...

Dagens Rolls är något helt annat än de jag växte upp med. Dyrare och med mer avancerad teknik och en design som flörtar mer med framtiden än med det konservativa. Även om jag hade haft en budget som rymt Rolls-Royce-ägande hade jag inte köpt någon.  I simply don’t fit the owner profile.


Det här är inlägg nr: 20 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Dagens ämne var en önskning från en bekant. Du kan också önska ämnen om du vill.

Blogg 100-logotyp

 

 

 

 

Frankrike, Italien, Fiat, Uppsala och UOGB

Fyra okända personer poserar för kameranJag ska säga som det är: jag har ingen aning om vilka personerna på bilden är. Det jag vet är att jag har tagit den, efter att först ha tagit en bild med kvinnans kamera. En mycket turistig komposition. Det blå i bakgrunden är Medelhavet och det står F på bilarnas gula registreringsskyltar. Hyggligt nära Franska Rivieran skulle jag säga.

Lite fördomsfullt placerar jag mannen till högers frisyr geografiskt någonstans lite längre öster ut, i Italien. De var från Italien. Så får det vara.

Jag har ett kluvet förhållande till just Italien. Jag är obekväm med den italienska kulturen men gillar italienska bilar, speciellt Fiat och Alfa Romeo. Fiats rykte i Sverige har väl aldrig varit bra och det är konstigt, för de gör bra bilar. Det senare påstår jag efter att ha ägt och tävlat några stycken och skruvat med dem, in i minsta beståndsdel. För att inte tala om Fiats rationella industritänk. Många bildelar hade standardiserats och användes på flera olika modeller. Det senare kan många Ferrariägare skriva under på, då flera 70-talsmodeller t.ex. delade blinkersspak med Fiat 127.

För dryga 10 år sedan gjorde Fiat en satsning på rationell lagerhållning. Automatiska prognossystem för att styra reservdelsflödena introducerades. När lagen om vinterdäck infördes köpte svenska Fiatägare nya fälgar. Många fälgar såldes det året. Prognossystemet hajade så klart till och beställde fler fälgar och någonstans i Europa (Nederländerna?) låg det sedan 10 000-tals fälgar och väntade på beställningar som aldrig skulle komma. Om det här är sant vet jag inte men lite kul är det.

Hos Fiat- och Alfa Romeogeneralagenten Olle Olsson Bolagen i Uppsala är det i alla fall ordning och reda (bilden nedan). Och jo, jag vet vilka några av personerna bakom pixlarna är.

Olle Olsson Bolagens stora lager

Jag är alldeles för lite i Uppsala. För några år sen konstlade jag där på ett företag i  HR-, Löne- och finansiella systembranschen. Jag har även köpt en Alfa Romeo GTJ i Uppsala och sett The Ukulele Orchestra of Great Britain (UOGB) där på Reginateatern. Det som drar mest i dag är högarna och Uppsalas gamla historia.

Jag återkommer till ukulelen i ett senare blogginlägg i och med att Ukulelekommissionen firar 10-årsjubileun och samtidigt går i graven(?). Sen är tydligen Facebook-kompis med Hester Goodman som sjunger i Youtubeklippet här. Nu får det räcka med Uppsala för i dag.


Det här är inlägg nr: 19 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Trots att jag har dryga tio uppslag till kommande bloggposter utgår jag oftast från ett nytt ämne varje dag.

Blogg 100-logotyp

 

På spaning efter det norrsken som flytt

I går hände det, plötsligt och med knappt nå’n förvarning alls – norrsken i 08. För det första är det extremt häftigt och för det andra rätt ovanligt. Inte ovanligt för att det sällan händer, för det gör det, men det är sällan det syns pga. ljusnedsmutsning och dåligt väder.

Eftersom jag är en fotograferande människa var det inte konstigt att min reaktion på gårdagens event var att börja mixtra med kamera och stativ. Ljuset räckte inte för att ta bilder med luren och dessa brukar ändå bara brusa sönder på ett fult sätt.

Min Sony-kompakt, som blivit min huvudkamera, är rätt knepig i dåligt ljus. Svår att fokusera även om man gör det manuellt, så det tog tid att rigga upp den. Under den tiden passade förstås norrskenet på att visa sig från sin bästa sida. Vad annars? Men några bilder blev det, där du som betraktare med lite god vilja kan föreställa dig ett norrsken på den 59:e breddgraden.

Norrsken, stjärnor och en björk.

Gröna stråk i öst-västlig riktning. Orions bälte i nederkant.

EN hare på en grusad gångväg, mitt  i natten

Den här haren har precis ingenting med norrskenet i går att göra, men den sitter där jag borde ha stått för bästa fotoplats här hemma.

Nu heter det väl inte ens norrsken utan polarsken eller aurora borealis men skam den som ger sig. Jag gör ett nytt, lite seriösare försök i kväll om norrskenet skulle återkomma. Med längre slutartider, på rätt plats, med rätt utrustning. På… stället!


Det här är inlägg nr: 18 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Nu blev det inget fiskeinlägg i dag men kanske i morgon? Orsa kompani etc.

Blogg 100-logotyp

 

B.A. HJORTH & Co STOCKHOLM SVERIGE

Nu spelar jag inte Trivial Pursuit men om jag hade gjort det så förställer jag mig följande situation: Vem uppfann skiftnyckeln? Och där nånstans drar besserwissrandet igång. Ett läger kommer, oavsett vad det står i facit, säga Richard Clyburn och det andra lägret Johan Petter Johansson. Den förra är rätt svar. Johansson gjorde en förbättring av skiftnyckeln och fick patent 1891 medan Clyburn faktiskt uppfann den redan 1842.

Två Bachoskiftnycklar, den ena en s.k. hajkäft pga. ena änden en multi.U-nyckel.Två Bahco-skiftntcklar. Den ena med s.k. hajkäft och daterad före 1954. "Volvo" finns instansat på dess undersida.

Jag ska berätta när det är bra att ha en skiftnyckel: Om du bara kan ha ett enda verktyg och då och då konfronteras med inte allt för hårt sittande sexkantskruvar, som dessutom inte sitter trång till. Då är skiftnyckeln ett utmärkt (nöd-)verktyg. I alla andra fall är den en styggelse. Säg mig en skruv på t.ex. en bil och jag kan berätta att den inte kan skruvas med en skiftnyckel. Cyklar kan i nödfall trakteras med skiftnyckel men det straffar sig snart.

Några andra fördelar? En skiftnyckel är onekligen billigare än ett spärrskaft, med hylsor, led-, block-, och ringnycklar i alla de dimensioner som krävs – det är ställt utom all tvivel. Men när du dragit sönder sexkantskallen på den där skruven till en rund oskruvbar massa och blivit strandsatt i Tjotahejti, då kanske den där investeringen i riktiga verktyg trots allt inte var en så dum idé? Det är dessutom roligare att meka när saker och ting fungerar.

Visste ni förresten att Bahco är en förkortning av Berndt August Hjort, mannen som köpte Johan Petter Johanssons rörelse? Och namngav företaget B. A. Hjorth & Co. 1954 blåste förändringarnas vindar genom verktygsföretaget och AB Bahco blev till.

Industrimannen och uppfinnaren JohanssonFöretagaren B. A. Hjorth
Johansson och Hjorth. Den senare såg jag förresten utanför en vintagebutik på Söder i går. Eller om det var en look-alike?

Men en rejäl Bahco måste man väl ändå ha i verktygslådan, menar ordföranden i tändkulemotorföreningen. OK, en då. På sin höjd. Annars finns prisvärda och riktigt bra verktyg på t.ex. Biltema. Jag vet t.o.m. proffs som handlar där.


Spärrskaft, hylsor och olika nycklar att skruva medRiktiga verktyg. Spärrskaft med sexkantshylsa, kombinerad U-/ringnyckel och lednyckel.


Det här är inlägg nr: 17 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Trots att jag inte fiskat sen 90-talet kanske jag borde skriva något om fiske?

Blogg 100-logotyp

 

Galgberget

Tittar på en Stockholmskarta från tidigt 1650-tal på Riksarkivets karttjänst. Lite ovant i början då norr och söder bytt plats men jag orienterar mig snabbt och hittar det: Galgberget. Och här kan vi bokstavligen och i dubbel bemärkelse tala om medeltida bestraffningsmetoder, där hängning var en. Berget och galgen, med kapacitet att hänga 10 personer samtidigt, var synlig från många delar av staden. Galgen finns faktiskt avbildad på den berömda Vädersolstavlan (som även pryder 1000-lappen).

Karta från 1652 över Gamla stan och delar av Södermalm

 

Galgen avbildad på vädersolstavlan

Galgen syns uppe till höger i utsnittet från Vädersolstavlan.

Ordmolm med dagens temas text

Ordmoln på temat Galgberget, bödeln Mäster Mikael och Vädersolstavlan.

Stigberget som platsen kallas i dag är i dag mer känd för sin fina utsikt från Fjällgatan och Ersta sjukhus.  2011 i samband med princessbröllopet var Stigberget en given utkikspunkt för att beskåda flygvapnets formationsflygning med 18 JAS Gripen.

18 JAS Gripen i formation över  Stigberget

Galgberget låg mer eller mindre ute på landet med den tidens mått mätt. De offentliga avrättningsplatserna förlades till stadens utkanter och Stockholms sista fanns i Hammarbyhöjden.

Den 20 mars 1650 fick en av bödlarna själv lägga huvudet på stupstocken då han befunnits vara skyldig till mord. Det var den tidigare betrodde Mikael Reisuer eller Mäster Mikael som han kallades. Han har i dag fått ge namn till en gata och ett kvarter vid Stigberget. Mäster Mikaels gata börjar vid Katarina kyrka och går ett par hundra meter österut för att avslutas i Albert Engströms trappor.


Det här är inlägg nr: 16 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Cykel är definitivt ett ämne som kommer att avhandlas framgent.

Blogg 100-logotyp

 

 

”Döpa om stadsdelar till nå’t med strand”-sjukan

Med tanke på att det läggs ner en hel del jobb på att utforma fysiska platser i staden är det underligt att så många är både fula och själlösa. Slå upp ”steril” i ordboken och du kommer att hitta en bild på Farsta Strands tunnelbanestation.

Farsta Strands tunnebanestation. Kallt, sterilt, öde.

Var Farsta Strand först ut i ”döpa om stadsdelar till nå’t med strand”-sjukan? Jag kan själv tycka att Södertörns villastad, som det hette förr, låter bra mycket bättre. Farstas strand ligger inte ens vid Farstas strand, där ligger Farsta Gård och badet.

Vreten, min kära gamla Vreten. Med skatteverk och Rymdbolag. Där jag parkerat för 96 kronor för 8 timmar en svår vinter i sekelskiftets början. Jag låter Svensk etymologisk ordbok illustrera detta urgamla ord som förmodligen gett engelskan sitt ’write’. Nu är den omdöpt till Solna strand, rätt absurt det också med tanke på att Vreten mer eller mindre ligger i Sundbyberg.

Ordet vrett förklarat i Svensk etymologisk ordbok.

Det finns de som vill döpa om min förort också, från Skogås till Drevviksstrand. Jag ska inte skriva vad jag vill göra med så’na människor, tror det det kan verka anstötligt. De menar att det hette så förr och till en liten del har de rätt men det beror på vad man menar med förr och vilket område som avses. Under tidigt 1900-tal hette de centrala delarna av det som i dag är Skogås Storvreten och de strandnära delarna Stortorp eller Vittnäsudd.

Karta från 1901 över det som i dag heter Skogås-

Nacka strand var tidigt ute med -strand. Har jobbat där en gång, med sjöusikt, i två veckor med några galna irländare, innan projektet lades ned och vi förvisades till Kista. Att jobba i Nacka strand är f.ö. som att jobba i Farsta strand, man är lite utanför, vid sidan om. Lite för långt bort från centrum som man egentligen vill besöka under lunch men sällan hinner.

Hammarby sjöstad

Att inte Hammarby sjöstad döptes till -sjöstrand är ett modernt mysterium. Där finns inte ens ett gatunamn med strand. Men det är säkert bara en tidsfråga. Luma strand, någon?


Det här är inlägg nr: 15 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Snart ska jag ta upp ämnet ekar.

Blogg 100-logotyp

Union Jack.

Rule Britannia

Jag sitter på buss 742 och vi har kommit i till Högdalen. Nu är det bara 10 minuter kvar till Huddingegymnasiet men vem fan bryr sig? Skulle ha kunnat sitta kvar på bussen så länge batteriet räckte, för i min Sony Walkman snurrar Ian Dury and the Blockheads ”Sex and Drugs and Rock ’n’ Roll”.

Jag vet inte vad det berodde på men mycket av den musik som konsumerades av mig och mina barndomsvänner i Skogås var brittisk. OK, min första singel var Abbas ”Ring ring” men sen. The Sweet var stora i Sverige i mitten av 70-talet och skivor som ”Sweet Fanny Addams” och ”Desolation Boulevard” fanns (och finns fortfarande) så klart i skivbacken. Bägge producerade av fantomerna Nicky Chinn och Mike Chapman. Sweet var skickliga musiker och hade ett väldigt tajt sound. Jag läste i Motley Crues biografi ”The Dirt” att de i början ville låta som Sweet.

The Sweets skivomslag till Desolation boulevard

Sweets sångare Brian Connolly lämnade 1979 och 1981 upplöstes bandet. Sista skivan jag köpte var ”Give us a wink”, en musikalisk besvikelse. Jag såg gitarristen Andy Scott på Tyrol för några år sen. – Any requests? –Set me free, skrek jag och brorsan. Något som tydligen även Andy uppskattade och levererade.

Efter succén med Sweet gjorde Chinn och Chapman ett försök med bandet Mud. Låten ”Tiger feet” som faktiskt blev en hit, är något av Sweet meets rockabilly. Don’t go there folks. No good.

Jag tycker fortfarande att Ian Dury är magisk. De musiker som utgjorde hans kompband The Blockheads var i världsklass: Gitarristen och keyboardisten Chaz Jankel, basisten Norman Watt-Roy och gitarristen Wilko Johnson. Den senare även känd från Game of Thrones. Och nämnde jag Davey Payne? Världens bästa saxofonist. Och Mick Gallagher och… Ja ,ni ser! Jag tycker att M.A. Numminen gjorde världens näst bästa cover när han tolkade ”Hit me with your rythmstick” i ”Slå mig med din rytmenpinne”. Världens bästa cover är f.ö. Tony Tribes take på Neil Diamonds ”Red red wine”.

Det finns en hel del material med Ian Dury på Spotify att gräva ner sig i. Demomixar och annat spännande där Ian och bandet tar ut svängarna en hel del. Att beskriva musiken är som ofta beskrivs som rock and roll är inte helt enkelt, med inslag av funk, swing, pop och jazz. Musiken är väldigt brittisk på något sätt. Så här låter London. Eller lät.

Ian Dury

Fråga mig inte när jag började lyssna på Jethro Tull, på 80-talet kanske. Nu är vi här igen i det brittiska men den här gången på den engelska landsbygden. En combo av rock och brittisk folkmusik. Genialt på så många sätt med bandets då långhåriga och skäggiga sångare och tillika tvärflöjtist(!) i trikåer, Ian Anderson. Som i dag nästan ser yngre ut än vad han gjorde 1970. Musik som gjord för att avnjutas i tweed, med en ale i chesterfieldfåtöljen. Jetro Tull är fortfarande aktiva och jag följer dem på Facebook. Aqualung och Thick as a Brick är två utmärkta album att börja med.

Och så här skulle jag kunna hålla på ett bra tag till men avslutar med ett ”Rule Brittannia!”

Jethro Tull på scen 2007

Foto: Sdo216 CC BY-SA 3.0


Det här är inlägg nr: 14 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! För övrigt anser jag att…

Blogg 100-logotyp

Perfekt pommes

Chili och peruansk nattskatta

Det var inne med chilifrukter under 90-talet och det var då jag klev på tåget. Bidragande orsak kan även ha varit chiliälskande vänner. Chiliböcker gavs ut, affärer med chiliprodukter öppnades och Jonas Borssén började synas överallt. Det var då jag övergick från Svärmors tunga och pelargoner till att bara ha chiliplantor på fönsterbrädan. Chili som sen hamnade i allt från grytor till sallader. Ibland i munnen på en kompis som hade fått en och annan öl: – Var ju bara tvungen att testa en habanero. Jag föredrar heta varianter som habanero och piri-piri men även den välsmakande jalapenon.

Hemodlad habanero

Att odla själv hemma är lätt: ta frön från chili och plantera i blomkruka. Sen är det som det brukar med växter, inte för mycket sol och lagom med vatten.

Inlagd jalapeno är både gott och enkelt att göra:

  • 400 gr jalapeno
  • 3 dl äppelcidervinäger
  • 3 dl vatten
  • 3 msk socker
  • 3 tsk salt

Skiva jalapenon och låt puttra 5 minuter. Klart. Ett självklart tillbehör till enchiladan eller wrapen med pullad pork.

På indiern i Sumpan kan man be om att få de heta rätterna ännu hetare. När jag konsultade där 2013 hetsade projektkollegorna mig till att beställa en så’n. En lamm vindaloo. Het, men jag klarade utmaningen utan att dricka något eller skrika efter nanbröd och med bara några svettpärlor i pannan.

Potatis har jag aldrig odlat hemma även om det faktisk går, i en hink på balkongen. Den är f.ö. släkt med chilin och med paprikan och kommer även den från Sydamerika. Tror det var italienarna som först tog den till Europa. Sen spred den sig vidare österut och är i dag en självklarhet i många kök i Asien.

Potatis som ser ut som en pung

Olof Rudbeck som 1655  introducerade potatisen i Sverige, peruansk nattskatta kallade han den. Men den slog aldrig. Jonas Alströmer gjorde långt senare ett försk och lyckades: det gick ju att göra brännvin på den! Om Inkafolket också gjorde det vet jag inte men otroligt är det inte då alkoholen och fyllan var ett viktigt inslag i deras riter. Det sägs att de tog alkohollavemang när de var så fulla att de inte kunde dricka mer.

Svt visade en programserie om mat med kocken Heston Blumenthal, där ett avsnitt tillägnades potatisen. Heston visar bl.a. hur man tillagar en perfekt pommes, det bästa moset men även en efterrätt med munkar, av potatis! Programmet kan ses på Svtplay fram till den 23 mars.


Det här är inlägg nr: 12 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Men när kommer musikinläggen undrar ni, kanske i morgon?

Blogg 100-logotyp

Radio Bandit

Jag har en vän som vi kan kalla Greger, egentligen heter han någonting annat men i den här texten får han förbli anonym. I slutet av 70-talet grundade Greger och jag Radio Bandit. Nu tänker ni förstås att det redan finns en Radio Bandit och det har ni rätt i men vi var först med det namnet i Sverige, såvitt jag vet.

Kretsschema för 144 MHz-slutsteg

Det hela började i tekniken, fascinationen för elektronik och vad två killar i sena tonåren tycker är meningsfull fritid. Den främsta inspirations- och kunskapskällan var den 700 sidor tjocka ”The Radio Amateurs Handbok”. Hade de varit i dag hade nätet varit platsen för kunskapsinhämtning. FM-sändaren byggdes med surplus och komponenter som inhandlats på ELFA i Solna. Speciellt den åtråvärda RF-effektransistorn, BLY 89, den som skulle ge oss 10-20W. Det är en fullt tillräcklig effekt som räcker långt när man vill impa på polarna i kommunen med omnejd. Sändaren var inte vacker och delar av den hade inte ens någon låda, utan hängde och dinglade i antennkabeln. Ett 12 Volts motorcykelbatteri stod för kraften. Allt bärbart så klart, anledningen till det kommer jag till senare.

Kuriosa: Höll man fingret på antennspetsen gnistrade det till och ett litet vitt brännmärke uppstod på huden. Också ett sätt att undersöka uteffekt på.

Principskiss på dipolantenn

Antennen tillverkades av en slaktad TV1-antenn, en enkel dipol med 74 cm långa spröt för att passa frekvensen 101 MHz. Det var alltid 101 MHz här i Stockholm och alltid söndagskvällar 20:00. Det var sen gammalt. Ska sanningen fram förekom många andra frekvenser också.

Jag hade kompisar som också höll på. De gjorde en riktigt proffsig radioproduktion med proffsig DJ och så sände de i stereo! Några av de som höll på med piratradio då jobbar professionellt med radio i dag. Problemet var, som Greger och jag såg det, att de bara spelade discomusik, va fan liksom! Vår 20-30-minutersshow bestod av punk, rock och new wave, när vi inte larvade oss med uppitchade röster på fejkvästmanländska. Fråga mig inte varför, då tyckte vi det var ett fullt rimligt uppträdande. Vårt tramsande har dokumenterats av Johan Antus i nätets bästa text om radiopirater i Stockholm.

Radiosändare

Radioprogrammet spelades in i förväg, för att sända hemifrån var inte att tänka på. Televerkets radiopejlare var både skickliga och aktiva, speciellt söndagskvällar. Han hette Ulf minns jag, en av våra ”fiender”. En sökning på nätet visar att han fortfarande håller på med radio men nu som amatör och pensionär.

Vi valde en hög bergsknalle där vi riggade upp sändare, antenn, motorcykelbatteri och en bandspelare. Att sända piratradio både är och var olagligt men dessa ungdomssynder är sen länge preskriberade. Det var viktigt att snabbt ta sig från platsen om någon skulle komma. Ironin är att de i modern tid byggt ett fängelse vid sändningsplatsen.

Utsikt från berget där vi sände

Vi åkte aldrig fast men jag vet folk som gjorde det. En dag rattade vi in en piratradiostation på FM-bandet. Några killar i Tyresö hade byggt en enkel sändare på kanske 100 mW och trodde att den bara gick att avlyssna i kvarteret. De hade fel. Dessutom lämnade de ut telefonnummer och blev chockade när vi ringde. Sen ringde en kompis dem från sitt hem 2,5 mil bort. Senare åkte de fast hörde vi på omvägar.

Radio Bandit uttalade vi inte som den i dag aktiva rockstationen Bännditt Råck, utan på svenska: Radio bandit. Those were the radio days och det var inte video som dödade oss som radiostjärnor, vi fick helt enkelt andra intressen.

Dipolantenn, strålningsdiagram

Kretskort från smarttelefon med radiodelarna i fokus

En modern radiosändare på 1 W för betydligt högre frekvenser. En så'n vi alla har i fickan i dag. Bilden ovanför visar strålningsdiagrammet för en dipolantenn.

Det här är inlägg nr: 12 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Jag lovar att nästa inlägg inte kommer att handla om partipolitik. Faktiskt inte något av de 88 inlägg som återstår.

Blogg 100-logotyp