Jag ska säga som det är: jag har ingen aning om vilka personerna på bilden är. Det jag vet är att jag har tagit den, efter att först ha tagit en bild med kvinnans kamera. En mycket turistig komposition. Det blå i bakgrunden är Medelhavet och det står F på bilarnas gula registreringsskyltar. Hyggligt nära Franska Rivieran skulle jag säga.
Lite fördomsfullt placerar jag mannen till högers frisyr geografiskt någonstans lite längre öster ut, i Italien. De var från Italien. Så får det vara.
Jag har ett kluvet förhållande till just Italien. Jag är obekväm med den italienska kulturen men gillar italienska bilar, speciellt Fiat och Alfa Romeo. Fiats rykte i Sverige har väl aldrig varit bra och det är konstigt, för de gör bra bilar. Det senare påstår jag efter att ha ägt och tävlat några stycken och skruvat med dem, in i minsta beståndsdel. För att inte tala om Fiats rationella industritänk. Många bildelar hade standardiserats och användes på flera olika modeller. Det senare kan många Ferrariägare skriva under på, då flera 70-talsmodeller t.ex. delade blinkersspak med Fiat 127.
För dryga 10 år sedan gjorde Fiat en satsning på rationell lagerhållning. Automatiska prognossystem för att styra reservdelsflödena introducerades. När lagen om vinterdäck infördes köpte svenska Fiatägare nya fälgar. Många fälgar såldes det året. Prognossystemet hajade så klart till och beställde fler fälgar och någonstans i Europa (Nederländerna?) låg det sedan 10 000-tals fälgar och väntade på beställningar som aldrig skulle komma. Om det här är sant vet jag inte men lite kul är det.
Hos Fiat- och Alfa Romeogeneralagenten Olle Olsson Bolagen i Uppsala är det i alla fall ordning och reda (bilden nedan). Och jo, jag vet vilka några av personerna bakom pixlarna är.
Jag är alldeles för lite i Uppsala. För några år sen konstlade jag där på ett företag i HR-, Löne- och finansiella systembranschen. Jag har även köpt en Alfa Romeo GTJ i Uppsala och sett The Ukulele Orchestra of Great Britain (UOGB) där på Reginateatern. Det som drar mest i dag är högarna och Uppsalas gamla historia.
Jag återkommer till ukulelen i ett senare blogginlägg i och med att Ukulelekommissionen firar 10-årsjubileun och samtidigt går i graven(?). Sen är tydligen Facebook-kompis med Hester Goodman som sjunger i Youtubeklippet här. Nu får det räcka med Uppsala för i dag.
Det här är inlägg nr: 19 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Trots att jag har dryga tio uppslag till kommande bloggposter utgår jag oftast från ett nytt ämne varje dag.
