Jag är nog lite av en vårfetischist även om jag aldrig skulle erkänna det och vad är mer vår än tussilago?  Men någonting tycks ha hänt, förr dök alltid tussilagon upp som den första vilda vårblomman, sen blåsippa tätt följd av dito vit. Sen kom gullviva och maskros.  De senaste åren har jag noterat en ny ordning där alla blommor kommer mer eller mindre samtidigt. I år har jag dessutom bara sett en handfull tussilago, kan det bero på den milda vintern?

Tussilagons svenska namn är egentligen hästhov, på engelska heter tussilago just tussilago men kallas coltsfoot, tvärtom  alltså. På latin Tussilago farfara. Tussilagon är en gammal medicinalört som bl.a. använts för att kurera hosta och andra problem med luftvägarna. Tussilagon finns med på Livsmedelsverkets lista över hälsofarliga växter men enligt Giftinformationscentralen finns inga kända förgiftningsfall.

Blåsippan sägs vara bra för sårläkning men eftersom den är fridlyst i vissa delar av landet, bl.a. här i Stockholmstrakten, så är det av rent hypotetiskt intresse. Varför den är fridlyst kan tyckas oklart då den förekommer i ofantliga mängder, även jämfört med vitsippan.

Närbild av maskros, en av de över 600 sorter som lär finnas i Sverige.

Apropå något annat som blommat ut i helgen så är det arbetet med bron mellan Nacka och Kvarnholmen som jag skrev om här om dagen. Utan att vara någon expert så kan jag säga att är nära eller rent av har lyckats med operationen. Grattis!

Noterade ni förresten att jag i dag använt en Talking heads-låt som rubrik?

Det här är inlägg 50 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med!