Månadsarkiv: september 2014

Nya Årstabron

En tågbro med vidhängande gång- och cykelbana, parallellt med den gamla bron som invigdes 1929. En ny typ av bro, byggd med oprövad teknik. En bro full med fiberoptiska sensorer för att mäta hur konstruktionen rör sig.

En vän fick förtroendet att ordna med invigning, och på ett bilkörarforum efterlyser han någon som kan laser- eller vattenskära ut en skylt i rostfritt stål. En skylt i samma anda som den gamla brons skylt. En vacker skylt, precis som bron.

Årstabron sedd underifrån från Årstaholmarna
Nya Årstabron

 

Frukost på Tårtan

1972 spelades den rätt absurda TV-serien Tårtan in på Hornsgatan 32. Lokalen inrymmer i dag ett café med samma namn. Där TV-seriens Frasse, Janos och Hilding misslyckades med det mesta, är de som i dag driver caféet både trevliga och proffsiga. Jag kan varmt rekommendera en god frukost på Tårtan.

Hornsgatspuckeln och Maria Magdalena kyrka
Maria Magdalena kyrka

Ett budskap från 1674

Portal med texten: THEN GVHD WIL HIELPA KAN INGEN STIELPA
THEN GVHD WIL HIELPA KAN INGEN STIELPA ANNO 1674

Rimligtvis hade den som 1674 försåg porten på Kindstugatan 4 i Gamla stan med denna inskription, inte en tanke på att någon 340 år senare skulle skriva om detta på Internet; än mindre göra en avbildning av denna med hjälp av camera obscura-tekniken.

Bakgrunden till budskapet ”Den gud vill hjälpa kan ingen stjälpa” är okänt. Denna ynnest var i alla fall inget Lasse Lucidor fick åtnjuta då han dog i augusti samma år.

Den brokiga staden

”Stockholm har blivit kallt” sjöng Orup och jag tycker att han har en poäng. Med få undantag är mycket av det som byggs oerhört kallt och tråkigt.  Det talas om en tät kvartersstad och den står modell för det mesta som byggs. Skittrist i mitt tycke, jag gillar den brokiga staden: en blandning av nytt och gammalt, av lågt och högt, allt om vartannat. En levande stad med lite skit i hörnen. En stad med både djur och människor.

Djurgården och Gamla stan
Djurgårdens strand mot Gamla stan

Kista – heaven and hell

Jag är kluven till Kista och då menar jag ”industri-” och centrumdelarna. Samtidigt som det finns så många fantastiska företag där är miljön hemsk. Trist arkitektur, en avskyvärd s.k. ”food court” med obeskrivlig trängsel och ett matutbud som är allt annat än prisvärt. En miljö som inte så lite påminner om ”your average” skolmatsal. Det var bättre förr, faktiskt, då några fräscha uppstickare bröt tristessen, t.ex. restaurangen med nordafrikansk mat i Kista gård.

Dessutom ligger Kista på fel plats, speciellt för mig som bor söder om stan.

Men hotellet, det gillar jag. Speciellt betraktat från Helenelunds pendeltågsstation. En fantasifull blänkande artefakt, till synes där mitt i skogen.

kista