Etikettarkiv: Historia

Vägarna i glömskans skugga, del 1

De vägar vi färdas på i dag har inte alltid funnits där, förmodligen är de flesta inte ens 100 år gamla. Det händer då och då att man stöter på en äldre väg, en väg som kanske rent av var den tidens huvudled. En väg som trampats av 100 000-tals, kanske fler? En väg där häst- och oxdragna kärror rullat under århundradena.

Äldre del av Lissmavägen med en nästan intakt asfalt med några små buskar på.

Vissa glömda och övergivna vägar är bara 40, 50 år gamla, som den delen av Lissmavägen på bilden här ovan. Jag är förvånad över att vägbanan just här är så pass intakt, asfalten är i bästa fall från 1960-talet kanske äldre? Samtidigt gläds jag åt att myndigheterna valt att låta den vara kvar som en bit gång- och cykelväg, inte alls långt från sitt hårt trafikerade yngre syskon.

Sen finns vägarna knappt någon minns, vägarna som bara kan anas på gamla kartor. En oförklarlig allé mitt i skogen med stensatta kanter. Byggd på rejäla fundament av mossbelupna stenblock som staplats i en annan, avlägsen tid av skickliga hantverkare.

Gräsbevuxen gammal väg mitt i skogen, flankerad av träd.

Vägbank i profil med rejäla stena i fundamentet.

De som kört på vägen i de två bilderna ovan är sen länge döda och om ytterligare 100 år har säkert skogen lagt sig som ett täcke över de sista synliga spåren av mänsklig aktivitet. Kanske kommer framtida arkeologer gräva ut vägen och spekulera i vart den ledde och vilka som använt den? En sak är säker, mycket om den är redan glömt.

Vägen skär genom ett område med forntida gravar och de som då levde färdades längs helt andra vägar. En av deras vägar ligger helt nära vägen i skogen och används i dag som gång- och cykelväg. Den hade efter alla år blivit en s.k. hålväg, en väg som använts under så lång tid att den nött sig ner i marken och skapat en djup fåra i landskapet. Det nya möter det gamla och inte många är de som känner till den här länken mellan vår tid och det förflutna.

Galgberget

Tittar på en Stockholmskarta från tidigt 1650-tal på Riksarkivets karttjänst. Lite ovant i början då norr och söder bytt plats men jag orienterar mig snabbt och hittar det: Galgberget. Och här kan vi bokstavligen och i dubbel bemärkelse tala om medeltida bestraffningsmetoder, där hängning var en. Berget och galgen, med kapacitet att hänga 10 personer samtidigt, var synlig från många delar av staden. Galgen finns faktiskt avbildad på den berömda Vädersolstavlan (som även pryder 1000-lappen).

Karta från 1652 över Gamla stan och delar av Södermalm

 

Galgen avbildad på vädersolstavlan

Galgen syns uppe till höger i utsnittet från Vädersolstavlan.

Ordmolm med dagens temas text

Ordmoln på temat Galgberget, bödeln Mäster Mikael och Vädersolstavlan.

Stigberget som platsen kallas i dag är i dag mer känd för sin fina utsikt från Fjällgatan och Ersta sjukhus.  2011 i samband med princessbröllopet var Stigberget en given utkikspunkt för att beskåda flygvapnets formationsflygning med 18 JAS Gripen.

18 JAS Gripen i formation över  Stigberget

Galgberget låg mer eller mindre ute på landet med den tidens mått mätt. De offentliga avrättningsplatserna förlades till stadens utkanter och Stockholms sista fanns i Hammarbyhöjden.

Den 20 mars 1650 fick en av bödlarna själv lägga huvudet på stupstocken då han befunnits vara skyldig till mord. Det var den tidigare betrodde Mikael Reisuer eller Mäster Mikael som han kallades. Han har i dag fått ge namn till en gata och ett kvarter vid Stigberget. Mäster Mikaels gata börjar vid Katarina kyrka och går ett par hundra meter österut för att avslutas i Albert Engströms trappor.


Det här är inlägg nr: 16 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Cykel är definitivt ett ämne som kommer att avhandlas framgent.

Blogg 100-logotyp