Etikettarkiv: Militärhistoria

Militärmusik à la Cajsa Warg

Ni vet den där känslan när man hamnar i det militära och inser att det varken finns material eller teknik för att lyssna på musik i fält? Det här är naturligtvis ett problem som man inte kan leva med någon längre tid utan löser snabbt. I mitt eget fall blev lösningen en musikspelarlåda ”Cajsa Warg-style”.

Bandarlådan på skåpet i logementet

Kravbilden såg ut ungefär så här:

  • Portabel, inte nödvändigtvis bärbar, vi var ju trots allt motoriserade.
  • Alla anslutningar i fronten, som på annan militär material.
  • 12-24 V och 240 V strömförsörjning.
  • RG-59-antenningång.
  • Kunna spela ganska högt.

Trälåda Bilstereo med högtalare

Skrotlådor inventerades och en gammal Clarion bilstereoapparat med två högtalare, lite elektronikskrot som byggdes om till en 12 Volts spänningsregulator och en gammal 240/12-Voltstransformator återvanns.

Nästa steg var att bygga en apparatlåda i trä, med en stabil front av 5 mm lättmetallplåt, med hål för bilstereo, högtalare och anslutningar. För att kunna använda standardiserade militära kablage införskaffades ett strömförsörjningsanslutningsdon från Elfa. Eventuellt kan vissa permissionsuniformspersedlar förvarats i lådan, som dämpningsmaterial. Just saying.

Första versionen av Bandarlådan, som den sen fick heta, innehöll även ett slutsteg men det offrades pga av vissa värmeproblem. Men i övrigt var lådan en succé, både i fält och på logementet. Jag minns ett tillfälle, en tvåveckors vinterövning, där vi var förlagda strax norr om Fjärdhundra. En enkel dipolantenn tillverkades av koppartråd och en trädgren som sen monterades i radiolänkmasten. Nu kunde vi lyssna på Radio Stockholm, som var det senaste i radioväg när det begav sig, och när inte radion gick hade vi en diger uppsättning med kassetter med riktigt bra musik.

Maskerad bandvagn i vinterskogEn av två kamouflerade Bandvagn 202/203:or med Bandarlådan på plats på taket under kamouflagenätet.

ZZ Tops Eliminator-album blev för mig och mina kamrater vad Wagners Valkyrieritt var för Apocalypse now: The soundtrack of our (värnplikts-)lives.

Skogås hemliga militärhistoria

I samband med ett husbygge här i Skogås kom en tidigare okänd historia i dagern. När grävskoporna satte skoporna i det som varit en parkeringsplats hittades resterna av en betongbunker – en hemlig försvarsanläggning skulle det visa sig.

Betongmurar från den hemliga underjordsanläggningen

Södra fronten skulle med sina fort, fasta skyttegravar och 3700 man, försvara Stockholm mot anfall söderifrån. De flesta av anläggningarna, som finns fortfarande kvar här i skogarna, började byggas 1908 och ingick i vårt försvar fram till 1952.

Det som grävskoporna avslöjat var en hemlig sambands- och övervakningscentral. Efter ett digert arbete av Riksantikvarieämbetet och militärhistoriska forskare kunde historien bakom anläggningen äntligen berättas.

1922 gav B. L Boustedt dåvarande kommendant i Stockholm, överste G. D. Leuhusen i uppdrag att uppföra en toppmodern anläggning ”helt nära Nynäshamnsbanan”. Närheten till järnvägen hade stora fördelar både vid uppförandet och vid den framtida driften av anläggningen. Dåtidens vägförbindelser till området var minst sagt primitiva. 1924 stod anläggningen klar och trots det omfattande byggprojektet var det inte många som kände till dess existens och funktion.

Gammal karta över Skogås med platsen för anläggningen nära järnvägen utmärkt

Försvarsanläggningen uppfördes under jord och bara en hög antennmast skvallrade om dess närvaro. Vid den här tiden fanns inte mycket bebyggelse i Skogås, Beatebergsskolan och lilla gården Storvreten utgjorde de två undantagen. På så sätt var placeringen idealisk.

Militär antenn på gammalt foto

Under andra världskriget var anläggningen operativ och aktiviteten i området var intensiv. Det berättas om nattlig trafik med svarta civila fordon med avskärmad belysning på de smala grusvägarna i Skogås- och Trångsundstrakten. Som mest arbetade ca: 200 personer vid anläggningen, militärer, forskare och radioingenjörer. Inte mycket är känt om verksamheten och vilken teknisk utrustning som användes. Allt var hemligstämplat och när anläggningen togs ur bruk destruerades alla dokument.

Anläggningen blev inte långlivad. Det kalla kriget och hotet från supermakten Sovjet ställde nya krav på förvaret och området skulle stadsplaneras – staden hade växtvärk. Delar av verksamheten flyttades till det som i dag är Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI) anläggningar vid Grindsjön på Södertörn. På den tiden var rivning medelst sprängning vanligt och på det sättet sattes det punkt för Skogås hemligaste byggnad. Områdes täcktes över med schaktmassor och jord och förföll sedan i glömska, ända fram till husbygget 2013.

 

Bortsett från några få historiska detaljer så är det här bara hittepå, ljug, ohistoria. April, april!

Det här är inlägg nr: 32 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Jag lovar att inte luras mer.