Etikettarkiv: Skogås

Skogås hemliga militärhistoria

I samband med ett husbygge här i Skogås kom en tidigare okänd historia i dagern. När grävskoporna satte skoporna i det som varit en parkeringsplats hittades resterna av en betongbunker – en hemlig försvarsanläggning skulle det visa sig.

Betongmurar från den hemliga underjordsanläggningen

Södra fronten skulle med sina fort, fasta skyttegravar och 3700 man, försvara Stockholm mot anfall söderifrån. De flesta av anläggningarna, som finns fortfarande kvar här i skogarna, började byggas 1908 och ingick i vårt försvar fram till 1952.

Det som grävskoporna avslöjat var en hemlig sambands- och övervakningscentral. Efter ett digert arbete av Riksantikvarieämbetet och militärhistoriska forskare kunde historien bakom anläggningen äntligen berättas.

1922 gav B. L Boustedt dåvarande kommendant i Stockholm, överste G. D. Leuhusen i uppdrag att uppföra en toppmodern anläggning ”helt nära Nynäshamnsbanan”. Närheten till järnvägen hade stora fördelar både vid uppförandet och vid den framtida driften av anläggningen. Dåtidens vägförbindelser till området var minst sagt primitiva. 1924 stod anläggningen klar och trots det omfattande byggprojektet var det inte många som kände till dess existens och funktion.

Gammal karta över Skogås med platsen för anläggningen nära järnvägen utmärkt

Försvarsanläggningen uppfördes under jord och bara en hög antennmast skvallrade om dess närvaro. Vid den här tiden fanns inte mycket bebyggelse i Skogås, Beatebergsskolan och lilla gården Storvreten utgjorde de två undantagen. På så sätt var placeringen idealisk.

Militär antenn på gammalt foto

Under andra världskriget var anläggningen operativ och aktiviteten i området var intensiv. Det berättas om nattlig trafik med svarta civila fordon med avskärmad belysning på de smala grusvägarna i Skogås- och Trångsundstrakten. Som mest arbetade ca: 200 personer vid anläggningen, militärer, forskare och radioingenjörer. Inte mycket är känt om verksamheten och vilken teknisk utrustning som användes. Allt var hemligstämplat och när anläggningen togs ur bruk destruerades alla dokument.

Anläggningen blev inte långlivad. Det kalla kriget och hotet från supermakten Sovjet ställde nya krav på förvaret och området skulle stadsplaneras – staden hade växtvärk. Delar av verksamheten flyttades till det som i dag är Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI) anläggningar vid Grindsjön på Södertörn. På den tiden var rivning medelst sprängning vanligt och på det sättet sattes det punkt för Skogås hemligaste byggnad. Områdes täcktes över med schaktmassor och jord och förföll sedan i glömska, ända fram till husbygget 2013.

 

Bortsett från några få historiska detaljer så är det här bara hittepå, ljug, ohistoria. April, april!

Det här är inlägg nr: 32 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Jag lovar att inte luras mer.

 

”Döpa om stadsdelar till nå’t med strand”-sjukan

Med tanke på att det läggs ner en hel del jobb på att utforma fysiska platser i staden är det underligt att så många är både fula och själlösa. Slå upp ”steril” i ordboken och du kommer att hitta en bild på Farsta Strands tunnelbanestation.

Farsta Strands tunnebanestation. Kallt, sterilt, öde.

Var Farsta Strand först ut i ”döpa om stadsdelar till nå’t med strand”-sjukan? Jag kan själv tycka att Södertörns villastad, som det hette förr, låter bra mycket bättre. Farstas strand ligger inte ens vid Farstas strand, där ligger Farsta Gård och badet.

Vreten, min kära gamla Vreten. Med skatteverk och Rymdbolag. Där jag parkerat för 96 kronor för 8 timmar en svår vinter i sekelskiftets början. Jag låter Svensk etymologisk ordbok illustrera detta urgamla ord som förmodligen gett engelskan sitt ’write’. Nu är den omdöpt till Solna strand, rätt absurt det också med tanke på att Vreten mer eller mindre ligger i Sundbyberg.

Ordet vrett förklarat i Svensk etymologisk ordbok.

Det finns de som vill döpa om min förort också, från Skogås till Drevviksstrand. Jag ska inte skriva vad jag vill göra med så’na människor, tror det det kan verka anstötligt. De menar att det hette så förr och till en liten del har de rätt men det beror på vad man menar med förr och vilket område som avses. Under tidigt 1900-tal hette de centrala delarna av det som i dag är Skogås Storvreten och de strandnära delarna Stortorp eller Vittnäsudd.

Karta från 1901 över det som i dag heter Skogås-

Nacka strand var tidigt ute med -strand. Har jobbat där en gång, med sjöusikt, i två veckor med några galna irländare, innan projektet lades ned och vi förvisades till Kista. Att jobba i Nacka strand är f.ö. som att jobba i Farsta strand, man är lite utanför, vid sidan om. Lite för långt bort från centrum som man egentligen vill besöka under lunch men sällan hinner.

Hammarby sjöstad

Att inte Hammarby sjöstad döptes till -sjöstrand är ett modernt mysterium. Där finns inte ens ett gatunamn med strand. Men det är säkert bara en tidsfråga. Luma strand, någon?


Det här är inlägg nr: 15 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Snart ska jag ta upp ämnet ekar.

Blogg 100-logotyp