Etikettarkiv: Stockholm

I will see you in far-off places

Ett tydligt tecken på att vi inte bygger så högt här i Sverige är att de få höga hus som finns märks desto mer. Kistaskrapan eller Science Tower som en del envisas med att kalla den är ett exempel. Kommer man upp lite, i ett hus eller på en bergstopp, syns dess 117 meter nästan överallt ifrån. Jag har sett den nästan 30 km bort (bilden nedan).

Kista science tower syns 3 mil bort precis bredvid Högalidskyrkan.

Högalidskyrkan, en lyftkran och Kistaskrapan sedd från söder om "söder om Söder". Klossen till höger om mitten måste vara Viktoriatornet (Scandic).

Höjdligan i Sverige leds av Turning torso med 190 meter följt av Viktoriatornet i Kista, 120 meter och på tredje plats Vetenskapstornet. Varför den senare heter just så är lite oklart då det vad jag vet inte förekommer så mycket vetenskap i den, eller kan det göra det, kanske KTH trots hyr någon lokal?

Horisont utan Kistaskrapan

Samma horisont som bilden ovan med Kistaskrapan

En slags före och efter 2002-bild.

Skyskrapan i Telefonplan fick ju nej av försvaret, den skulle ha skymt/stört någon vital funktion och tilläts bara vara 45 meter. Planen var att den skulle ha blivit 225 meter hög med 75 våningar. Den skulle iaf ha fortsatt den fåniga trenden med att heta Tower och Tellus i förnamn andas inte så lite hybris för den delen heller.

Europas första skyskrapor var f.ö. Kungstornen på Kungsgatan i Stockholm. De stod klara 1925 och är faktiskt 60 meter höga med 17 våningar, något jag inte hade gissat . De förefaller vara lägre, speciellt sedda från Malmskillnadsgatan.

Kistaskrapan sedd från Skansen.

Kistaskrapan syns så klart från stan den också, vad annars? Som här från Skansen.

Jag tycker att Stockholm borde ha långt många fler och högre hus, speciellt centralt. Helt nyligen byggdes ett nytt kvarter på Södermalm nära Södra station, där hade det verkligen passat med ett dubbelt så högt hus kan jag tycka, minst.  Men, men,  Kista får väl fortsatt utgöra det moderna Stockholms skyline. Det ligger ju trots allt i samma kommun.

Kistaskrapan i dis och dimma


Det här är inlägg 49 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Kör jag alla 100 dagar eller får det räcka med 50?

Gatorna lite vid sidan om

De flesta gator i Stockholm är rätt fula och trista, något de delar med gator i många andra städer. Men mellan de trista affärsstråken finns några pärlor väl värda mer uppmärksamhet. Östgötagatan på Södermalm hör till de trevligare, en levande gata med många bostäder och småbutiker. Bl.a. sträckan norr om Folkungagatan är sinnebilden av den levande staden.

Östgötagatan med folk, små butiker och folkliv.

Östgötagatan tar slut vid Mosebacke torg och norr om Södra teatern ligger Klevgränd, en bortglömd gata som smyger längs Katarinabergets topp. Under våra fötter har vi Katarinabergets skyddsrum (mer känt som P-hus Slussen), som byggdes på 50-talet under hotet från ett förestående kärnvapenkrig. Klevgränd bjuder på några fina utkiksplatser, speciellt efter mörkrets inbrott.

Utsikt från Klevgränd över Gamla stan och Strömmen.

Vill man få en känsla av hur Gamla stan var förr i tiden ska man gå Prästgatan i hela sin längd. En trång, lång gränd där känslan av att husen sluter sig över ens huvud ständigt är närvarande. På flera ställen kan man se de gamla husens avloppsutsläpp som slutande en halvmeter över gatan och mynnade direkt ut i rännstenen.

 

 

Tre fina gator som går utmärkt att kombinera till en någorlunda  sammanhängande långpromenad.

Prästgatans smala uppenbarelse.


Det här är inlägg nr: 24 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Stockholmiana, punk eller naturen, vem vet?

Blogg 100-logotyp

På spaning efter det norrsken som flytt

I går hände det, plötsligt och med knappt nå’n förvarning alls – norrsken i 08. För det första är det extremt häftigt och för det andra rätt ovanligt. Inte ovanligt för att det sällan händer, för det gör det, men det är sällan det syns pga. ljusnedsmutsning och dåligt väder.

Eftersom jag är en fotograferande människa var det inte konstigt att min reaktion på gårdagens event var att börja mixtra med kamera och stativ. Ljuset räckte inte för att ta bilder med luren och dessa brukar ändå bara brusa sönder på ett fult sätt.

Min Sony-kompakt, som blivit min huvudkamera, är rätt knepig i dåligt ljus. Svår att fokusera även om man gör det manuellt, så det tog tid att rigga upp den. Under den tiden passade förstås norrskenet på att visa sig från sin bästa sida. Vad annars? Men några bilder blev det, där du som betraktare med lite god vilja kan föreställa dig ett norrsken på den 59:e breddgraden.

Norrsken, stjärnor och en björk.

Gröna stråk i öst-västlig riktning. Orions bälte i nederkant.

EN hare på en grusad gångväg, mitt  i natten

Den här haren har precis ingenting med norrskenet i går att göra, men den sitter där jag borde ha stått för bästa fotoplats här hemma.

Nu heter det väl inte ens norrsken utan polarsken eller aurora borealis men skam den som ger sig. Jag gör ett nytt, lite seriösare försök i kväll om norrskenet skulle återkomma. Med längre slutartider, på rätt plats, med rätt utrustning. På… stället!


Det här är inlägg nr: 18 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Nu blev det inget fiskeinlägg i dag men kanske i morgon? Orsa kompani etc.

Blogg 100-logotyp

 

Galgberget

Tittar på en Stockholmskarta från tidigt 1650-tal på Riksarkivets karttjänst. Lite ovant i början då norr och söder bytt plats men jag orienterar mig snabbt och hittar det: Galgberget. Och här kan vi bokstavligen och i dubbel bemärkelse tala om medeltida bestraffningsmetoder, där hängning var en. Berget och galgen, med kapacitet att hänga 10 personer samtidigt, var synlig från många delar av staden. Galgen finns faktiskt avbildad på den berömda Vädersolstavlan (som även pryder 1000-lappen).

Karta från 1652 över Gamla stan och delar av Södermalm

 

Galgen avbildad på vädersolstavlan

Galgen syns uppe till höger i utsnittet från Vädersolstavlan.

Ordmolm med dagens temas text

Ordmoln på temat Galgberget, bödeln Mäster Mikael och Vädersolstavlan.

Stigberget som platsen kallas i dag är i dag mer känd för sin fina utsikt från Fjällgatan och Ersta sjukhus.  2011 i samband med princessbröllopet var Stigberget en given utkikspunkt för att beskåda flygvapnets formationsflygning med 18 JAS Gripen.

18 JAS Gripen i formation över  Stigberget

Galgberget låg mer eller mindre ute på landet med den tidens mått mätt. De offentliga avrättningsplatserna förlades till stadens utkanter och Stockholms sista fanns i Hammarbyhöjden.

Den 20 mars 1650 fick en av bödlarna själv lägga huvudet på stupstocken då han befunnits vara skyldig till mord. Det var den tidigare betrodde Mikael Reisuer eller Mäster Mikael som han kallades. Han har i dag fått ge namn till en gata och ett kvarter vid Stigberget. Mäster Mikaels gata börjar vid Katarina kyrka och går ett par hundra meter österut för att avslutas i Albert Engströms trappor.


Det här är inlägg nr: 16 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Cykel är definitivt ett ämne som kommer att avhandlas framgent.

Blogg 100-logotyp

 

 

Fornfynd i förorten

Det renoveras här hemma i förorten. Gräsmattor grävs upp, husgrunder isoleras och nya rör dras. Här och där ligger stora grushögar, högar fulla med byggskräp och tegel, bestående av de schaktmassor som använts för att jämna till utomhusmiljön. Fullt rimligt egentligen, husen i min bostadsrättsförening är byggda mitt i det som på 50-talet var otämjd och kuperad skog.

Eftersom grushögarna innehåller stora mängder tegelsten har jag dragit slutsatsen att det är schakt- och rivningsmassor och att de inte är här ifrån,  husen här är byggda i betong. Kanske kommer fyllnadsmaterialet från den närbelägna Högdalstoppen, där mer eller mindre gamla Klarakvarteren i Stockholm dumpades?

I fredags gick jag förbi en av grushögarna som jag gjort så många gånger förut. Plötsligt får jag syn på ett vitt föremål, jag tar upp det och borstar bort smutsen, en kritpipa! Det var nog det sista jag hade räknat med att hitta här.

Kritpipa sedd uppfrån

Min första tanke rörde naturligtvis pipans ålder och redan vid den första sökningen på nätet hittade jag Tobaks och tändsticksmuseums fina guide för att åldersbestämma kritpipor. Efter en snabb och inte allt för vetenskapligt noggrann undersökning kom jag fram till 1610-1640, holländskt ursprung.

Tanken svindlar lite,  det är som att öppna ett fönster mot det tidiga 1600-talet. Den här pipan var knappast ett högre ståndsföremål, enkel som den är i sitt utförande. Jag har sett kritpipor med fantastiska dekorationer. Den här pipan är rätt slarvigt tillverkad och har några instansade franska liljor på skaftet och en fembladig ros på foten.

Nu återstår frågan om det här är ett fynd som måste anmälas till Länsstyrelsen och hur man går till väga, kanske du som läsare vet? Jag kan rapportera att deras webbplats inte är helt klar på den punkten och jag letar vidare. Det här med myndighetsinformation är svårt som bekant.

Tillagt 2015-03-03: Jag mailade Länsstyrelsen en länk till den här bloggposten och fick ett snabbt svar. Jag kan härmed titulera mig Kritpipeägare.


 

Kritpipa sedd från sidan

Kritpipa, huvudKritpipa, fot


Det här är inlägg nr: 1 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad.
Häng med!

Blogg 100-logotyp