Etikettarkiv: #Tyresta nationalpark

Tyrestaskogens artefakter

Under många år brukade jag gå runt i Tyrestaskogarna, nationalparken och naturreservatet som förmodligen är mest känt för storbranden 1999. Inte sällan stöter man på lämningar av mänsklig aktivitet. Om vi bortser från resterna efter de här svävande ljuslyktorna som man ofta hittar i skogen, så finns det bra mycket intressantare objekt. Jag lärde mig t.ex. vad en baslinjepunkt för vegetation är. Kunniga medtwittrare upplyste mig.En lättmetallpinne från Statens naturvårdsverk med texten Baslinjepunkt.

Håller man sig till stigarna är skogsfynden ofta kopplade till små barn, barnvagnen med tillhörande telning är en veritabel sakspridare. Denna ensamma lejonsko fick pryda bänken vid Bylsjöns rastplats. Någon liten medborgare fryser nu om en fot.

Bebissko i form av ett lejon

Det har druckits öl i skogen, den saker är säker, och vin. Våra skogar är fyllda av både burkar och flaskor från förr. Det här spär på mina fördomar om den arbetande befolkningens alkoholkonsumtion. En ölflaska från 1955 kanske? En burk Loranga från 80-talet är lite mer oskyldigt. Det sägs att en aluminiumburk bryts ner i naturen på 2-300 år, flaskan är förmodligen här för att stanna till nästa istid.

Gammal flaska märkt "55".

Hopknycklad Lorangaburk

Här satt tidigmesolitiska säljägare kanske för 10 000 år sedan. På en kobbe i Ancylussjön, 12 mil från närmaste fastland. I dag en plats mitt i skogen vid den högt belägna hällmarken. Någon gång under 90-talet undersöktes platsen av arkeologer, några kvarglömda pinnar som märker ut platsen vittnar om aktiviteten.

Träpinne märkt med: "+20/+5"

Förr användes ofta stenrösen för att märka ut gränserna för ägorna. Jag vet inte vilken gräns detta röse ingick i men någon har jobbat bra för att släpa ihop alla sten och staplat densamma. Det här är för övrigt det enda stenröset jag har träffat på i Tyresta.

Ett stenröse mitt i skogen

Sen finns de här formationerna som mycket väl kan vara naturliga men låter man fantasin skena iväg kan det mycket väl vara en mänsklig artefakt. Är det en gravsten eller kan någon haft för avsikt att rista sina runor på den här underligt platta och uppresta stenen? You tell me.

En platt rest sten, inte helt olik en gravsten. En platt rest sten, inte helt olik en gravsten.

 

En liten klotformad gren på en snöklätt fält i Tyresta by.

Med urskogen runt knuten

Jag tror året kan ha varit 1978. Min vän Janne hade länge pratat om det närmast magiska gäddvattnet Stensjön. Jag lyckades övertyga pappa om att åka dit en kväll och vi blev inte besvikna, inte för att att vi fick nå’n gädda, utan för själva naturupplevelsen. En tillsynes orörd urskog så nära. Varför hade vi ens tagit oss besväret att åka bort på semester, när det vilda fanns här på hemmaplan? I Tyresta nationalpark.

Indiansommar vid Lycksjön. Molnen speglar sig i vattnet.För 10-11 000 år sen kom de första besökarna till Tyresta. De har lämnat en hel del spår efter sig i form av boplatser och slagen kvarts. Ur kvartsen slog man fram knivar, skrapor, pil- och spjutspetsar. Arkeologer har även hittat sälben och bränt späck. Var de här första besökarna kom ifrån vet vi inte, de kan ha kommit öster ifrån eller kanske hade de vandrat upp från södra Sverige? En sak är säker, de kom i båt, för Tyresta 9000 år före vår tideräkning var bara några öar i en karg ytterskärgård, 120 km från fastlandet.

Stora stenar placerade i ring. ~5 m i diameter.1999 eldade några ryska diplomater i den snustorra augustihettan och startade en av landets största skogsbränder. Jag minns att jag kom körande norrut på E4:an och såg rökpelaren från branden så långt bort som Södertälje. Det är fascinerade att vandra i brandområdet i dag. Även om grönskan har hunnit växa upp en hel del på drygt 15 år så är det fortfarande en magnifik upplevelse.

Ett dött naket träd i det öppna landskapet efter storbranden.

brandskogSjälv gillar jag att jag ströva fritt i skogen, långt från alla vandringsleder, bara beväpnad med kameran. Här har inte skogen brukats  i modern tid och den räknas till urskogstypen. En tall i området har befunnits vara 500 år gammal och ibland undrar jag om det inte var till Tyresta John Bauer reste och inte till Lappland.

Mossbeklädd trädstam som fallit för hundratals år sen.Skog, mossa, döda träd.Det är sällan jag ser djur i skogen, faktum är att jag ser fler här hemma i förorten. Enstaka rådjur, en älg, några ormar och en tjädertupp kan jag checka av. Bävern finns förmodligen i alla sjöar i Tyresta och den har bl.a. dämt upp Bylsjöns utflöde och höjt vattenytan med 10-20 cm. Delar av vandringsleden runt sjön har fått höjas pga. den av bävern skapade översvämningen.

Vildsvinen dök upp för kanske fem år sen och tycks bli allt fler. De formligen skövlar stora markområden i sin jakt på insekter, mask och ätliga rötter. Kanske bidrar en åtelmatatande skogsägande granne till Tyrestastammens stora tillväxt?

Skogsmark som bökats upp av vildsvin

Tidsstyrd pelletsmaskin för att mata vildsvinDen upptrampade marken på bilden ovan är uteslutande skapad av vildsvinsklövar och -trynen. Jag hade gärna sett lite mer av Södertörnsvildsvinen i köttdisken. Som det nu är slutar de förmodligen sina dagar på krogen eller i någons frys i källaren.


Det här är inlägg nr: 10 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Djur, natur eller teknik? Vem vet, kanske nästa bloggpost handlar om musik?

Blogg 100-logotyp