Ölen i rätt kontext

Aldrig smakar väl en Hof så bra som på bryggan i Skagen med en påse hummerstjärtar man precis köpt hos fiskhandlaren. Och jag tycker att det ofta är så här med öl, att den smakar bättre eller sämre beroende på sammanhanget. Jag har inte alls gjort samma reflektion när det gäller vin. Många gånger har jag köpt med mig öl från Danmark och nästan blivit besviken när jag druckit dem på hemmaplan: De är ju inte lika goda här som de var där.

Brännskär Brown Ale på bryggan i Nynäshamn med rökt strömming

Detsamma gäller inhemsk öl, som en Brännskär Brown Ale i Nynäshamn med en rökt strömming i näven. Bryggd i stan och fisken rökt bara 10 meter bort. Det blir inte så mycket bättre än så i ölväg en skön försommardag. Jag gillar nästan allt de gör där på Nynäshamns ångbryggeri, utom att de paketerat bryggeribesök som gör att det inte låter som något för mig. Vem vet, jag kanske kan överbevisas? Men ölen de gör är riktigt god, om än i dyraste laget.

Indianviken Pale Ale

Jag har naturligtvis testat några av Stockholms vattenhål i ölgenren, Monks och Duvel Café för att nämna några. Druckit specialöl som jag förälskat mig i och sen aldrig fått återse men jag får skylla mig själv som utsätter mig för sånt. Sen kan man iofs göra som en kompis som gick dit för att dricka ett öl han druckit på hockeyläger i USA och saknat här hemma. Inte hans hockeyläger kanske ska tilläggas, hans sons.

Boulevard Pale Ale

Någon menade att all öl minsann är god om den dricks i rätt sammanhang. Inget kan vara felaktigare. Jag har pinat i mig vidrig amerikansk blasköl i 35-gradig, fuktig Louisiana-hetta och verkligen inte gillat upplevelsen. Dessutom var knotten förjävliga vid den sunkiga lilla poolen på det Holiday Inn vi bodde på. Eller tagit en Lapin Kulta på finlandsbåt och sen vägrat att dricka mer av just den sorten resten av kvällen. Gillar man inte en öl så gillar man inte en öl, sen kan sammanhanget kvitta.

Jag är mer av vinmänniska än dito öl, så det är inte så konstigt att jag ofta glömmer vad jag druckit i ölväg. Som den här belgiska Maredsous (heter den ens så?) på bilden nedan.

Maredsous, belgisk nånting.

Jag vet inte om man kan tala om S:t Eriks i termer om lokalt bryggeri där det ligger i Arlandastad 50 km bort, till Nyköping är det dryga 70. Men deras IPA är en liten pärla tycker jag och avnjuts med fördel hemmavid.

St Eriks IPA

Fredagsmyset folks, fredagsmyset.

Ölen hör även hemma i skogen, vid lägerelden. Efter en lång etapp vandring. Att avnjutas med god korv som grillas över den öppna elden. Något man verkligen kan och bör kalla ”fine dining”.

Korvgrillning över öppen eld

Vid ett av mina sporadiska besök på ovan nämnda Duvel, frågade jag bartendern vad de hade i rödvinsväg? – Du kan väl ta samma sort du gillade förra gången du var här? Det var mer än  sex månader sen mitt tidigare besök och jag imponeras fortfarande av professionalismen och hans goda minne. Eller så kan det ha berott på att jag vid mitt förra besök, i ett illustert sällskap, beställde samma vin med termen ”ett helrör” och några glas. Vem vet?


Det här är inlägg nr: 39 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Ständigt denna mat och dryck och det kommer mer.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *