Det sägs ju att en bild säger mer än 1000 ord så varför inte testa tänkte jag och tog en bild på måfå. Om du bara gillar korv så kan det vara lämpligt att sluta läsa efter 350 ord.

0 ord.

Det är den 6 augusti på Karlbergsvägen i Stockholm vid korvkiosken Günters korvar. Klockan är kvart i tre och den värsta lunchrusningen har lagt sig. I dag räckte det med att köa ca: 10 minuter. Jag har precis tagit några ljuvliga tuggor av kabanossen med senap, surkål och 7-8 skedar hoj-hojsås i baguette.  Hoh-hoj blandar korvgubben själv av tomatsås och stark chili. Företaget är inne på sin tredje ägare men smakerna är desamma. Original-Günter är död sedan länge och hans efterträdare, mannen med det stora håret har gått i pension. Han som kör verksamheten nu fortsätter att hålla flaggan högt. Det här är i min mening stans godaste korvkioskkorv, bättre än konkurrenten på Östermalm.

Det finns en hel del andra korvar i sortimentet men de testade jag under original-Günters tid och nu är det bara kabanossen jag vill ha. Många tar två korvar men jag tycker det räcker bra med en enkel. Mannen med det stora håret brukade ofta bjussa oss stammisar på en extra korvhalva, en fin gest tycker jag. Korven är hela 42 cm och serveras dubbelvikt i brödet.

Jag hade ett konsultuppdrag som användbarhetsarbetare vid Odenplan på 00-talet. Ett företag som utvecklar och säljer kassa- och backofficesystem för detaljhandeln. Bland kunderna märks bl.a. ICA och Systembolaget. Varje lunch försökte jag övertyga projektmedlemmarna att gå de 2, 4 kilometrarna tur och retur till Günters men bara några få nappade på förslaget. Matlådor hade förberetts och den närbelägna husmanskoststället drog. Det slutade med att jag oftast gick själv, vad offrar man inte för en stor matupplevelses skull?

Jag äter den helst gående eller stående, det är ju trots allt gatumat och den ska inte intas sittande. Günterskabanossen är närmast perfekt i konsistens, varken för hård eller för mjuk. Smakerna är stora och med den starka hoj-hojsåsen och senapen är hela smakpaletten intecknad. Surkålen lägger liksom en syrlig, frisk smakgrund till anrättningen. Brödet är så där härligt frasigt på utsidan efter några minuter i grillen och perfekt spänstigt inuti. Bortsett från en del smulor på kavajen så går det att äta kabanossen utan några olyckor med sås och senap.

350 ord.

I bilden står jag nästan på Norrbackagatan, en väg jag gått kanske 300 gånger. Ett annat konsultuppdrag på Gävlegatan är förklaringen till det. Åkte i princip alltid till Karlbergs pendeltågsstation och gick till företaget via Norrbackagatan. Den gången handlade det om ett tekniskt projektledaruppdrag/förfaltningsledare för ett resebokningssystem och en tjänst som hette Travellink. I dag bär systemets arvtagare och företaget samma namn. Även på den tiden, i slutet av 90-talet var Günter ett givet lunchmål.

Korvtjorren är även känd via Leif GW Perssons bok ”Den döende detektiven”, där bokens huvudperson Lars Martin Johansson i ett stycke beställer en ”zigeunerwurst”. Jag återkommer till den korven senare. Boken inleds dessutom med meningen ”På Karlbergsvägen 66 i Stockholm ligger Günters, Sveriges bästa korvkiosk.” Jag är övertygad om att GW själv ätit där och det sägs att både Gunnar Sträng och Carl Bildt också varit kunder.

Jo, om Lars Martin Johanssons korv. Den och Günters fick ju mediastrålkastaren på sig förra året just pga av det mot romer kränkande namnet. Eftersom jag mest bara äter kabanoss har jag ingen aning om vad den kallas i dag. Det var f.ö. den tyska tillverkarens namn på korven, menade den nuvarande ägaren. Om jag minns rätt är det en variant av Thüringer knackwurst smaksatt med paprikapulver.

560 ord.

Kändisskvaller är ju inte min grej men på gatan bodde (bor?) ett av TV4:s nyhetsankare. Jag stötte på honom flera gånger när jag handlade i fiskaffären i hörnet Norrbackagatan-Karlbergsvägen. En förbannat bra fiskaffär för övrigt men lågprisbutikernas raka motsats. De är bra på svensk fisk och skaldjur och de senare betingar ju ofta en väl tilltagen prislapp.

Jag vet inte hur Norrbackagatan är i dag men sent 90-tal kan det ha varit Stockholms hundskitstätaste gata. Att ta sig obefläckad från Karlbergs station fram till Torsplan där Norrbackagatan slutar, var ett konststycke. Jag har ingen aning om det hade med hunddagiset på Norrbackagatan att göra eller inte men förbannat äckligt var det i alla fall.

Många är de gånger jag stött på kompisar och gamla affärsbekanta i kön till Günters och flera gånger har jag förlagt snabba lunchmöten dit. Jag vet flera twittrare som också gillar korvarna, vi kanske borde ha en tweetup där nån dag, hashtag: #tweetupgunters?

717 ord.

På 90-talet och i början av 00-talet var de här stadsdelarna lika heta som området kring Nytorget på Södermalm är i dag. Rörstrandsgatan, parallellgata med Karlbergsvägen, var navet runt vilket allt snurrade. Det var där en riktig AW skulle läggas. Det var där man hamnade när förfesten tagit slut. Det var därifrån man gick, i det tidiga morgonljuset, på väg hem efter en lyckad kväll i vänners lag. Tror faktiskt inte jag besökt någon krog där sen dess. En nattöppen Günter kunde ha skurit guld med täljkniv på den tiden men samtidigt är det ett charmigt och förmodligen smart drag att inte ha öppet mer än dagtid.

Man kan få höra ett och annat intressant i korvkön. För ett par år sedan stod jag ofrivilligt och tjuvlyssnade på en intressant ”startup”. Förvånansvärt mycket avslöjades av de fyra männen i 35-årsåldern. Jag skulle nog ha betecknad det mesta som konfidentiellt. De hade tur att jag inte var en konkurrent. Som vanligt tror jag att folk utgår från att ingen annan vet vad de pratar om men ingenting kan vara felaktigare. I Günters korvkö finns många yrken representerade: taxichaufförer, managementkonsulter, hantverkare, filmfolk, politiker, datakonsulter, styrelseproffs, ekonomer, konstnärer, musiker och författare.

Dryga 300 meter från Günters bodde en kompis för några år sedan, f.ö. på samma gata som ”hakkorsporten”. Ett kulturminnesmärkt hus med en portdörr dekorerad med svastikamönster. Förr var svastikan, den uråldriga solsymbolen, vanlig och prydde både Carlsberg bryggeris logga som Aseas.

Ett hus på Norrbackagatan vid Karlbergs station har Sveriges mest ekivoka keruber som portalprydnader. Pojkfigurernas penisar är så stora att Google känt sig nödgade att helt sudda ut figurerna i Street View. På Eniro är syns utsmyckningen bra. Sök på Norrbackagatan 22 om du är nyfiken.

Summa: 1001 ord.

Vi kan alltså konstatera att en bild kan säga mig mer än 1000 ord, närmare bestämt 1001 och då har jag inte ens gått in på detaljerna i bilden. Och jag lovar att inte gå inte göra det. It’s a promise!

Det här är inlägg nr: 9 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Kanske jag kommer att ta upp uttalet av den närbelägna Norrtullsgatan i kommande bloggposter? Eller inte.