Jag tror året kan ha varit 1978. Min vän Janne hade länge pratat om det närmast magiska gäddvattnet Stensjön. Jag lyckades övertyga pappa om att åka dit en kväll och vi blev inte besvikna, inte för att att vi fick nå’n gädda, utan för själva naturupplevelsen. En tillsynes orörd urskog så nära. Varför hade vi ens tagit oss besväret att åka bort på semester, när det vilda fanns här på hemmaplan? I Tyresta nationalpark.
För 10-11 000 år sen kom de första besökarna till Tyresta. De har lämnat en hel del spår efter sig i form av boplatser och slagen kvarts. Ur kvartsen slog man fram knivar, skrapor, pil- och spjutspetsar. Arkeologer har även hittat sälben och bränt späck. Var de här första besökarna kom ifrån vet vi inte, de kan ha kommit öster ifrån eller kanske hade de vandrat upp från södra Sverige? En sak är säker, de kom i båt, för Tyresta 9000 år före vår tideräkning var bara några öar i en karg ytterskärgård, 120 km från fastlandet.
1999 eldade några ryska diplomater i den snustorra augustihettan och startade en av landets största skogsbränder. Jag minns att jag kom körande norrut på E4:an och såg rökpelaren från branden så långt bort som Södertälje. Det är fascinerade att vandra i brandområdet i dag. Även om grönskan har hunnit växa upp en hel del på drygt 15 år så är det fortfarande en magnifik upplevelse.
Själv gillar jag att jag ströva fritt i skogen, långt från alla vandringsleder, bara beväpnad med kameran. Här har inte skogen brukats i modern tid och den räknas till urskogstypen. En tall i området har befunnits vara 500 år gammal och ibland undrar jag om det inte var till Tyresta John Bauer reste och inte till Lappland.
Det är sällan jag ser djur i skogen, faktum är att jag ser fler här hemma i förorten. Enstaka rådjur, en älg, några ormar och en tjädertupp kan jag checka av. Bävern finns förmodligen i alla sjöar i Tyresta och den har bl.a. dämt upp Bylsjöns utflöde och höjt vattenytan med 10-20 cm. Delar av vandringsleden runt sjön har fått höjas pga. den av bävern skapade översvämningen.
Vildsvinen dök upp för kanske fem år sen och tycks bli allt fler. De formligen skövlar stora markområden i sin jakt på insekter, mask och ätliga rötter. Kanske bidrar en åtelmatatande skogsägande granne till Tyrestastammens stora tillväxt?
Den upptrampade marken på bilden ovan är uteslutande skapad av vildsvinsklövar och -trynen. Jag hade gärna sett lite mer av Södertörnsvildsvinen i köttdisken. Som det nu är slutar de förmodligen sina dagar på krogen eller i någons frys i källaren.
Det här är inlägg nr: 10 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Djur, natur eller teknik? Vem vet, kanske nästa bloggpost handlar om musik?
