Det finns saker som vi inte kan förklara. Som ingen riktigt har något bra svar på. Kanske borde jag använt rubriken ”det som vi inte vet så mycket om längre”?  Eller så kanske jag skulle skriva ”den kollektiva glömskan”? För det beskriver också det jag nu kommer att berätta.

Jag syftar på det järnklot jag hittade när jag städade källarförrådet för några år sen. Innan dess hade det legat i säkert 20 år i föräldrarnas garage. En solid sfär av järn, inte helt jämnrund men med hyggligt slät yta. Ett föremål som någon tillverkat någon gång. En grej med ett tydligt syfte. – En kanonkula! utbrast en väns barn och det vore ju både spännande och tufft med högst otroligt.

Farsan  hade en intressant teori: att den använts i en tegelkross. En roterande trumma, ungefär som i en tvättmaskin fast mycket större, fylld med tegel och kulor av den här kalibern. Krossad tegel användes rätt ofta förr, som underlag på idrottsbanor och trädgårdsgångar. En teori så god som någon.

En statistiskt mer trolig förklaring, baserat på förekomsten på nätet av liknande föremål, storlek och tyngd, är att det är en senapskula. Vanlig på landet förr och återfinns  säkert i åtta av tio medelklasshem 2015. För vem gör inte sin egen senap i dag?

Det senare var ett skämt. OK?!

Eller så är det något helt annat, vad tror du?

Det här är inlägg nr: 25 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng in there!