Jag köpte den i Luthagen i Uppsala i slutet av 90-talet om jag minns rätt. En Alfa Romeo GT Junior 1300 1972, försedd med en 2-litersmotor från en Giulietta. Skicket var gott, i alla fall karossen som nyligen rostlagats och lackats. Inredningen var sliten men hel. Har för mig att jag gav 60 000 kr, ett rätt normalt pris för den modellen på den tiden. Jag informerades även om att bilen varit stjärna i OKQ8:s reklamfilm och att den spelats in i Enköping med Henrik Schyffert som regissör.

Senare samma dag tyckte jag att det var dags att känna lite på grejerna och styrde kosan mot Åvavägen som är krokig och kul. Det jag inte tänkte på var att Åvavägen även är väldigt ojämn, något som skulle straffa sig. Alfan hade en markfrigång på ca: 10 cm och motorns oljetråg var det som var lägst beläget.

Det smällde i duktigt vid ett tillfälle och jag var dum som inte stannade för att se efter vad som tagit i. Det visade sig att jag slagit ur oljepluggen och motorn skar ihop efter nå’n mils inspirerad körning. Ridå.

En ny motor behövdes och som tur var dök det upp en annons om en 84-ans Alfa Romeo Giulietta 2.0 i Linköping, så jag tog tåget ner. Motorn visade sig vara i bra skick och resten av bilen skulle nog hålla ihop på vägen hem, även om växellådan lät lite mysko. Men vi kom lyckligt hem. Motorn lyftes ur och resten av bilen bogserades till skroten i Gladö Kvarn.

Vevaxeln behövde modifieras för att passa mot växellådan och jag fick tips om en firma på Värmdö. En strulfirma skulle det visa sig. Det tåg nästan två månader att få vevaxeln fixad. Jag minns att jag konsultade åt Landstinget då och satt i ett av de färgglada husen i Flemingsberg. Det var 80 meter till kaffet, enkel resa och det var då jag brukade ringa och tjata på den mekaniska firman på Värmdö. Efter ytterligare några kvällar i garaget hade jag i alla fall en hel gammel-Alfa och en fin sommar framför mig.

En kompis kommer alltid att minnas den blå Alfan. Vid ett besök på Cosmonova, ni vet Omnimaxbion på Naturhistoriska, skulle han stänga passagerardörren. Det slumpade sig så illa att han fick lillfingret i kläm. I en glipa som inte var mer än 2 mm. Det blev en tur till akuten på Södersjukhuset istället för Omnimaxbio. Slutfacit blev en krossad fingertopp som tur nog läkte bra till slut.

Under vintern hyrde jag en parkeringsplats i jobbets garage. Det här var samtidigt som jag börjat umgås med tankar på att sälja. På kul satte jag ut en annons för att testa intresset. Intresset var stort och redan första dagen hade jag fått 34 mail. Jag avskyr verkligen att sälja via telefon pga. alla knäppgökar som brukar ringa, så mail var enda kontaktvägen.

En fin vårfredag bestämde jag mig för att ta ut Alfan en sväng. När jag kommer ner i garaget står två killar och kollar på bilen. Det visade sig vara en av de som mailat, hans kompis jobbade på Microsoft som vi delade garage med och han passade på att kolla in skicket. Han fick provköra och bestämde sig för att köpa. Vi kom överens om att jag skulle leverera bilen till hans jobb i Hammarby sjöstad. När dagen för försäljningen kom snöade det ymnigt och jag fick en mycket spännande resa söderut på snorhala sommardäck.

Summa summarum en trevlig bil och en del kul minnen. Men som jag hört en Jaguarägare säga: Det finns bara två lyckliga tidpunkter i ägandet, när man köper och när man säljer. Nästan så var det med den blå Alfan.

Det här är inlägg nr: 27 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Hänger du med? Nu är det 71 inlägg kvar.