Som någon slags ingenjör kan jag se det vackra där andra bara ser hemskheter och höra det finstämda där andra bara hör buller. Militära fordon, flytetyg och flygfarkoster hör till den kategorin. I fjol somras övades det flitigt runt amfibieregemetet i Berga. Jag hade åkt till Årsta havsbad för att se om det var badbart. Det var det inte enligt min måttstock, jag badar inte gärna under 23 grader i vattnet. Men det fanns annat att se och höra, som marinens Svävare 2000. En mycket fascinerande farkost, 22 meter lång och 11 meter bred. 2000 hk och en toppfart på 50 knop och det bullrigaste försvaret har näst efter JAS Gripen.

Svävare 2000, eller Griffon 8100 TD som den heter i civil version, är knappast något att smyga sig på fienden med – den hörs på flera kilometers avstånd. Ett dånande som saknar motstycke. En mycket fascinerande maskin om ni frågar mig. Dessutom lastar den 10 ton och går lika bra över (platt) land och is. Det var fler än jag på plats som fascinerades.

Svävare i största allmänhet är svårkörda, de svänger sämre än ett flygplan och bromsar lika bra, något som Youtube-klippet nedan tydlig visar. Just buller och säkert en rätt dåligt verkningsgrad är förklaringen till att svävare inte används i någon större utsträckning i det civila.

Inte förvånande är JAS 39 Gripen min favorit i det här bullriga gänget. Jag sörjer verkligen nedläggningen av flygfältet på Tullinge, det betyder att vi aldrig mer kommer att få njuta av flyguppvisningar i Stockholm. Aldrig någonsin. Nummer 127 på bilderna nedan är fångad just på gamla F18 i samband med den sista flyguppvisningen där.

Det här är inlägg nr: 42 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med!  42!!!