Friday on my mind

Vad lyssnar man på en fredag? Inte vet jag men om det ska vara musik som på något sätt handlar om fredag så har jag några leads och några skäl till att inte lyssna på kanske just den låten.

Inte sällan tycker jag att de kända låtarna med ett visst band hör till de sämsta. Från den engelska staden Crawley, som egentligen inte är känd för något annat än Gatwickflygplatsen, kommer The Cure. Deras trallvänliga men skittrista  ”Friday I’m in love hör till kategorin ”långt från det bästa de gjort”. Frågar du mig så var de bra under exakt hela 80-talet, kanske bäst i början. 1990 dog de som band för mig och -92 kom fredagslåten. Ridå. Lyssna hellre på Close to me som dessutom hade en galet klaustrofobisk video med ett sjunkande klädskåp. Ja se själv.

Jag vet i alla fall vilken som var min första fredagslåt: The Easybeats Friday on my mind”. Låten är från -66 men jag tror inte att den kom till Sverige förrän i början på 70-talet då den spelades på Tio i topp. The Easybeats var George Vanda och George Young, ett australiensiskt pop-/rockband. Om Young låter bekant så kan det bero på att han producerat  AC/DC och att han har några yngre bröder som heter Angus och Malcom som spelar musik i samma grupp. Ska man vara petig så har Malcom Young slutat i AC/DC. Tycker ni Easybeats är töntiga så ska ni lyssna på AC/DC:s ”Let there be rock”. Sorry Brian Johnson, jag tycker att du är jättecool men Bon Scott var bara så mycket bättre.

Jag vet att min bror hade en Gary Mooreperiod och det har jag också haft men den var inte speciellt lång. Moore hade också en fredagslåt, nämligen Easybeats. Det var inte det smartaste den gode Gary gjort, tänk 80-talslicks och synthmattor på det så har du hans version i en liten ask. Don’t go there i tell you.

Jag vore inte mig själv om jag inte tog upp några låtar med Morrissey. Hans Friday mourning kan knappast beskyllas för att vara särskilt munter, många skulle nog kalla den en typisk måndagslåt. Men bra! ”I have forgiven Jesus” är kanske inte heller en upptempolåt men så kan man ju knappast beskylla Morrissey för att vara en muntergök, det är liksom inte hans grej. Men fredagen sjungs det om!

”Monday – humiliation
Tuesday – suffocation
Wednesday – condescension
Thursday – is pathetic
By Friday life has killed me

The Smiths Stop me if you think you’ve heard this one before” nämns också fredag så den klassar in utan problem. Det tycks bli en riktig deppfredag om jag fortsätter på det här temat.

”I was detained, I was restrained 
And broke my spleen 
And broke my knee 
(and then he really laced into me) 
Friday night in out-patients 
Who said I’d lied to her?”

Apropå The Smiths, ni vet bilden på ”Meat is murder” med den amerikanska soldaten med samma text på hjälmen? Så såg inte bilden ut från början (se bild nedan). Om radion verkar bekant så är det med stor sannolikhet samma sort vi tidigare använde i svenska försvaret, då med beteckningen RA-146.

The Smiths Meat is murder-albumomslagAmerikansk soldat med texten Make war, not love på hjälmen och kortvågsradion på ryggen.

Fast egentligen tycker jag att alla ska lyssna på vad de själv vill. Jag är inte mycket för musiktips i allmänhet, så for all i care är det bara att gå loss på Katy Perrys Last Friday Night (T.G.I.F.)”, Eric Paslays Friday Night”eller Rebecca Blacks Friday. Utan nätet hade jag f.ö. aldrig hittat de här tre. Nu är det i all fall fredag i Sverige, det kan vi vara eniga om.


Det här är inlägg 48 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *