Rödgul trumpetsvamp med en spindel på skaftet

Noma-Rene och jag har något gemensamt

Jag och Rene Redzepi på den danska stjärnkrogen Noma har något gemensamt. Ibland går vi ut i näromgivningarna och plockar sånt som växer där. Sen går vi hem och lagar fantastisk mat med det vi hittat. Och där slutar alla likheter mellan mig och Rene Redzepi. Han plockar växter,  blad och musslor, jag plockar svamp.

En kremla i skogen på vitmossaFör några år sedan lärde jag mig att känna igen kremlor, en grym matsvamp. Godast är den nog, precis som så många andra svampar, stekt i smör med salt och peppar.  Man kan även använda skivorna under hatten i sallader,  både utseende och smak påminner om mandelspån.

Annars är min verkliga stapelvara i svampriket rödgul trumpetsvamp. Nästan varje år lyckas jag få ihop så mycket att det är värt besväret att torka dem. En mångsidig ingrediens som t.ex. kan mortlas och användas i såser och grytor.

Det är något djupt tillfredsställande att själv gå ut i skogen och plocka sin mat. Jag känner att jag vill utvidga mitt matinsamlande till att även innefatta växter. Några kan jag, som kirskål och libbsticka men de är sällsynta här. Jag vet också att man kan koka björkblad som te men hur kul är det? Granskott ska t.o.m. vara rika på c-vitamin men allvarligt talat är de inte speciellt goda. Ska nog testa dem i sallad med nå’n dressing.

Späda granskott

Har även hört att rostade myror ska vara en delikatess och vips så är vi tillbaka på Noma igen. Såg att Rene startade en pop-uprestaurang på Claridge’s i London, med en maträtt innehållande myror. Levande myror. Myrägg lär vara en delikatess men det är tveksamt om man ens får plocka dem i de mängder som krävs, insamlingsmetoderna är ofta väldigt destruktiva. Myror är dessutom ett bra födotillskott i en överlevnadssituation, rostade eller levande.

Ska sanningen fram är jag även sugen på att se vad det går att göra med larver. Tror dock att jag låter bli, har läst i Försvarets överlevnadshandbok att de kan ha parasiter. Men om man friterar dem hårt kanske?.. Nej!

Myror i närbild

Oavsett hur mitt framtida plockande ur naturens skafferi utvecklar sig, kommer jag fortsätta att känna mig lite som Rene. Så det så.


Det här är inlägg nr: 5 i min Blogg 100-satsning. Ett inlägg om dagen, 100 dagar i rad. Häng med! Mat är definitivt ett ämne som återkommer.

Blogg 100-logotyp

Warning: get_comment(): Argument #1 ($comment) must be passed by reference, value given in /customers/2/d/e/jorgeneriksson.se/httpd.www/stockholm/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 484 Warning: get_comment(): Argument #1 ($comment) must be passed by reference, value given in /customers/2/d/e/jorgeneriksson.se/httpd.www/stockholm/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 484 Warning: get_comment(): Argument #1 ($comment) must be passed by reference, value given in /customers/2/d/e/jorgeneriksson.se/httpd.www/stockholm/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 484

3 reaktioner på ”Noma-Rene och jag har något gemensamt

  1. Självplock är the shit. Vi har ibland plockat en speciell ormbunke i fortfarande hoprullat skick. Poppis i Japan. Hyfsat känt i USA. Man kokar dem bara lite. Men man ska ta bort det nedersta, lite hårda. En gång gjorde vi inte det och fick ont i magen.

    +1 på Rödgul Trumpet. Fast på en del ställen är det mer trattisar. Fast det kvittar vilket det är. De ser lika ut, smakar lika och används på precis samma sätt. Soppar är bra och kremlor med. Taggsvampar och Fårticka är också gott. Förra året hottade vi en massa fjällig bläcksvamp på Ekerö. Gott.

    Nä jag får nog sluta nu…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *